Stockholm föder sin egen depression?

Först vill jag bara påpeka att jag inte är någon miljöbuse som älskar att åka bil, jag åker kommunalt till jobbet och åker även kommunalt så ofta det bara går annars också.


I Stockholm har vi sedan många, många år, två stora problem när det gäller trafiken:


1. Det har aldrig tänkts långsiktigt i planeringen av hur infrastrukturen skall se ut.
2. Det tycks finnas ett krav på att allt skall överklagas av så många som möjligt när nya planer ställs fram.


Vad får detta för konsekvenser?


Vi kan gå tillbaka till senaste incidenten på Essingeleden för nån vecka sen när en långtradare tappade kontrollen och körde in i ett brofäste. Köerna blev timslånga och även långt in på kvällen fanns det köer kvar. En enda incident gjorde alltså tusentals personer försenade och om man spinner vidare på detta så är det väl inte otroligt med följande scenarion:


1. Föräldrar blir försenade till dagis/skola, vilket kan få till följd att dagispersonalen måste vara kvar längre och eftersom dagis/skolpersonalen måste vara kvar så kostar de övertidsersättning.
2. Föräldrar som blir försenade till att hämta barnen för olika idrottsevenemang kan kosta uteblivna träningar osv, förknippat med pengar.
3. Inställda/försenade möten för affärslivet kan kosta både pengar och affärer
4. Anställda kommer försent till jobbet, vilket kostar den anställde pengar i form av löneavdrag.
5. Kollektivtrafiken blir försenad, vilket kostar pengar för trafikutövaren eftersom de måste betala böter till SL när det uppstår förseningar.
6. Utebliven produktion på ett företag pga av personalbrist är också något som är oerhört kostsamt.


Man kan alltså konstatera att när det blir stopp på genomfartslederna så får detta oerhört kostsamma konsekvenser för samhället, människor företagen.


Det kanske mest kostsamma är ju ändå för Stockholm, för hur många har faktiskt inte tröttnat på situationen i Stockholm och dragit härifrån? Dom finns faktiskt, även om man kanske inte läser om dom i tidningen. När Stockholmarna flyttar härifrån så missar Stockholm skatteintäkter och värdefulla ambassadörer för vi vet ju att en som är missnöjd pratar med andra precis som en som är nöjd, skillnaden är ju att den som är missnöjd kan faktiskt hindra någon från att flytta hit medans någon som är nöjd får någon att flytta hit istället.


Nu är det inte bara trafikapparaten i Stockholm som är under kaosartad utan det finns andra saker också som påverkar, men jag låter mig tro att för många är trafiken ett gissel som är svårt att se förbi.


Nu är ju frågan den, vad händer framöver? Många partier och alla miljövänner vill förbjuda alla nya vägar till förmån för kollektivtrafik osv. Men sanningen är ju den att bilarna kommer vi inte ifrån, hur vi än gör. Tittar vi på bilåkandet så har det ju inte minskat med de senaste årens chockhöjningar av drivmedelspriser och försäkringar utan vi åker ju bil ändå, mycket beroende på att kollektivtrafiken är dålig i Stockholm och att det inte alltid fungerar. Vilken barnfamilj idag fungerar det för att hämta barnen på dagis/skola via kollektivtrafik, sedan åka hem med samma färdmedel, ordna middag och sedan sätta sig på kollektiva färdmedel för att ta barnen till fotboll, innebandy, ishockey, rid träning mm? Jag känner ingen och jag har svårt att många klarar det idag.

Bilarna kommer att bli fler, det är bara att inse, vi måste åka bil, det är bara att inse det också. MEN! Det kommer bli fler miljövänliga bilar, riktigt miljövänliga bilar och vart ska alla dom ta vägen när inga vägar finns? Om 20 år när bilarna förhoppningsvis och troligen inte är miljöbovar längre, vart ska dom åka? För några vägar finns ju inte? Kan någon svara på det?


Som jag sa inledningsvis, det finns 2 problem, framtidstänkande och överklagande, dessa 2 problem måste göras något åt. För hur ska annars Stockholm fortsätta att växa? Stockholm kan inte växa utan fler och bättre vägar som är planerade och dimensionerade på ett vettigt sätt, inte heller kan staden växa utan mer bostäder åt alla, inte bara åt dom som har pengar och kan köpa svindyra lägenheter utan åt alla. Stockholm kan heller inte fortsätta växa utan bättre och mer utbyggd kollektivtrafik.


Som det ser ut nu så tycker jag Stockholm ska ta ner skyltarna om Skandinaviens huvudstad, för i den bemärkelsen lägger åtminstonde jag vikt vid att man vill fortsätta växa och vara Skandinaviens huvudstad även om 20 år, inte bara nu, men om Stockholm fortsätter ha sina problem så ser jag tyvärr ingen ljus framtid för Stockholm.

Och det gör ont i mig när jag tänker så, för Stockholm är en underbar stad som har allt att erbjuda, om den bara vill och får möjlighet!

Men nu ska vi njuta av våren, valborg och massa fest i helgen, så låt oss inte ligga sömnlösa över detta ;)

Ha en underbar Valborg så ses vi kanske ute i vimlet och festandet!


Nu ÄR våren här!

Febern har gått upp
Musarna har börjat visa sig i björkarna
Dags att klippa till rivjärnet
Näsorna måste gnidas bort
Kriget mot svartingarna har börjat
Dom små äcklen dyker väl snart upp bara ölen åker fram
Råttorna måste jagas fram och utrotas
Kåtingarna har tystnat
Styltorna blir bara


Kan inte bli bättre :)


Kära medmänniskor

Nu ska jag klaga lite på mina medmänniskor, inte alla men några av dom. Det handlar om tiggerierna på tågen här i mitt kära Stockholm. Nu har våren kommit och som ett brev på posten dyker dom upp med diverse olika instrument, fioler, gitarrer, dragspel mm. Jag kan inte för mitt liv begripa hur man på fullaste allvar kan ställa sig på ett morgontåg kl 0800 och spela fiol? Inser man inte hur totalt idiotiskt det är? Jag är ingen vän av fiol alls, visst den gör sig i vissa musikstycken som bakgrund mm, men inte på morgonen när jag helst av allt vill sitta försjunken i min tidning och vara lite ifred. Jag vill inte alls höra musik på tåget och allra minst på morgonen, vill jag höra musik så har jag min mp3 spelare fylld med den musik jag gillar. Visst kan jag dra igång min mp3 spelare när dom kommer och slippa störas, men det är inte alltid jag är på humör för musik, varför ska jag då tvingas att lyssna på det? Antingen i form av någon medioker fiolspelare som lärt sig ett par verser eller på mp3 spelare?


Jag vet att många håller med mig i mitt resonemang, tiggarna är ett vandrande otyg och jag vet också att SL och poliser gör vad dom kan med minimala resurser för att stoppa dom.

Det är nu jag återkommer till vissa av mina medmänniskor, det är tyvärr ni som gör att dom kommer tillbaka, vår efter vår, år efter år, morgon efter morgon. Ni, jag syftar alltså på er som stoppar ett par mynt eller så i deras slitna kaffemugg från pressbyrån. Så länge ni ger dom vad dom vill ha så kommer dom tillbaka. Förstår ni inte det? Har ni inte förstått att det finns ligor som smugglar folk över gränsen för att dom ska tigga, de tigger några månader, åker tillbaka till vart dom nu kom ifrån och sen lämnar över vinsten till ligan och får behålla en del själv.

Nu är det ju inte så att det bara finns spelande tiggare, det finns fler men de mest störande är trots allt de spelande tiggarna. Det finns också en annan kategori av tiggare som jag motsätter mig starkt emot och det är dom som med barn, ofta småbarn och bebisar, sitter eller går omkring och tigger och spelar på barnet dom har med sig, medkänslan från oss andra är stor och det vet dom, men det är trots allt fel.


Det finns ett socialt skyddsnät i Sverige, du behöver inte tigga för att få ihop till det mest nödvändiga som mat osv, och när socialen falerar att hjälpa så finns det andra organisationer som hjälper till.


Vill man hjälpa dom svenska medborgarna som har det svårt idag så ska man hellre stödja någon om de organisationer som finns. Jag stoppar gärna en slant i deras bössor när jag tycker att jag vill göra det. Jag har aldrig och kommer aldrig att ge en tiggare pengar. Däremot så får den fiolspelande idioten på pendeltåget på morgonen mitt humör att svikta och en god morgon med härlig vårsol kan bli helt förstörd och förstör man min dag så får man mitt hat och ogillande!


Englas familj, vi tänker på er

Alla vi som har följt nyhetsrapporteringen om Engla har nog haft förhoppningar om att det ska sluta bra, att någonstans ska någon träda fram och tala om att hon lever. Må vara för att begära en lösensumma eller vad som helst men just förhoppningen har för min del funnits där. Även om man av statistiska erfarenheter borde ha dragit slutsatsen att så inte skulle bli fallet. Men när vi har tappat allt hopp om att saker o ting kan sluta bra, ja då är det nog frågan vad som är kvar av oss. Det är ju hoppet som är så viktigt, att vi alla gånger ger oss själva tillåtelsen att tro att det kommer att gå bra, att vi faktiskt kan sitta där och hoppas på att det löser sig, oavsett vad det är för situation. Men den här gången löste det sig inte och alla mina tankar går nu till Englas familj.

Det är med stor avsky som jag ser på det som har hänt, det är ingen isolerad händelse, det händer med jämna mellanrum. På kort tid har flera barn fått sätta livet till och frågan är ständigt, varför? Varför finns våldsbenägna människor ute i samhället? Varför kan människor som upprepat har begått vålds och sexbrott mot andra individer gå fria i samhället? Det kommer finnas oerhört många som kommer att diagnostisera den här mannen med den ena psykiska åkomman efter den andra, och det må hända att han är just psykiskt sjuk. Men vem ska diagnostisera vår rättsapparat med diagnosen psykiskt sjuk? För enligt min mening så är vår rättsapparat psykiskt sjuk, det finns det massor av bevis på detta när man idag kan döma en mördare till psykvård för att ett halvår släppa ut honom för att han är frisk? Likaså kan en mördare gå fri för att man kan bedöma att den personen gjorde det när personen ifråga var sjuk, men efter en rättegång så kan han vara frisk och släpps alltså ut igen? Vad är det för friskt med en rättsapparat som kan döma så? Många som "kan" systemet säger att det är så, det finns massor av luckor i lagen som måste tillämpas på bästa möjliga sätt och då får man sådana här fall. Men se till att täppa till luckorna!?! NU! Men se det går inte, för det är bara så att det måste dras i långbänk i ett par regeringar först, sen ska det ut på remiss och försenas och sen måste så många som möjligt kunna överklaga en ändring eftersom det inte är humant att spärra in en frisk människa för något han gjorde när han var sjuk! Då är min fråga: Är det humant att människor ska behöva dö för att vår rättsapparat inte fungerar? En mördare är alltid en mördare oavsett om han är frisk eller sjuk, likväl som en finanspelle som snor pengar från staten alltid kommer att vara en brottsling oavsett om han sitter 5 år i fängelse eller inte.

Jag är oerhört frustrerad över vårt svenska rättsamhälle och hur det fungerar idag. Jag kan däremot inte säga att det är bättre i tex USA där man avrättar folk, men nu pratar jag om hemmaplan och här måste det bli bättre för vår egen sak, för vårt land måste det bli bättre.

Tyvärr finns det ett moment 22 i det hela, det är i slutändan våra politiker som bestämmer hur straff skall delas ut och våra politiker är folkvalda så det är i slutändan vi själva som måste få till en förändring om det ska bli något. Jag ser fram emot nästa val då jag vill se åtminstonde ett parti som tar på sig rollen för att säkra det svenska rättsamhället (våra liv i slutändan) som går till val på att göra sverige säkrare for oss som bor här och som rakryggade kan säga att nu är det nog, nu ska dom bakom lås och därifrån kommer man inte ut efter 2 år med en ny företagsexamen om man har begått mord eller andra våldsbrott!

Ikväll tänder jag jag ett ljus för Englas familj i mitt köksfönster för att visa att jag tänker på dom... Gör det du också


Är våren här?

Ännu går vi omkring i samma depressions och kvaltyngda väder som faktiskt har härskat hela vintern. Knappast en positiv vinter för alla som har det tungt här i livet. Själv får jag spinna vidare på det jag skrev i höstas, om någon nu minns det, höstens handhållande och pussande i de vackra pastellfärgade stockholm byttes ut mot det trista, gråa och blöta. Vad står då vintern för i min betraktelse om årstiderna som jag hade i höstas? Med risk för en tråkig koppling för dom som känner mig lite så kan vill jag nog titta på björnarna i den betraktelsen. Björnen går i ide under vintern, sover tryggt och varmt under den perioden då det är minst ljus i björnens liv. Vintern kan då betraktas som den tid där vi i varandras närhet ger den trygghet som vi inte finner i mörkret ute, vi sitter tillsammans i soffan på kvällarna och kryper ihop för att hålla värmen till en bra film eller kanske lite ljuv musik. Men alla björnar klarar inte vintern, vissa vaknar oroligt under vintern och tar sig ut för tidigt, det kan vara blött och fuktigt i idet så att björnen inte trivs. Samma med förhållanden under vintern. Det är en prövotid i mörkret, passar det inte så fungerar det inte, blir det obekvämt så bryter man sig loss. Även om nu ett förhållande under vintern innebär trygghet och värme, som ett ide. En björn som vaknar under vintern mår inte bra, en person som hamnar utanför under vintern mår heller inte bra.

Men nu är våren här faktiskt! Det är ljusare (även om omställningen till sommartid är en styggelse man kan vara utan), värmen är på väg om man får tro alla metrologer. Det kryper i buskar och rabatter, knopparna är på väg att brista både i buskar och vinterdammiga lägenheter. Nu ska man ut och feja i trädgården, städa upp balkongen och mitt i allt ska man se till o få ut allt damm bakom böckerna i bokhyllan. Åtminstonde om man får tro alla tidningar. Trädgården håller jag med om och det gör mig oerhört glad, städningen är det värre med, endast tråkigt att göra det inomhus! Myrorna har vaknat och hittat in till vardagsrummet och den första mördarsnigeln har förpassats till himmelen!


RSS 2.0