Father of daredevils!
Måste få skryta lite (och samtidigt ett bra sätt att börja blogga igen:) )
I lördags när jag och grabbarna var på badhuset i Arvika så gjorde Jeppe något storartat! Han hoppade från 5an! Det är 5 meter över vattenytan, stort för en åttaåring!
Han började ju nån gång i våras att hoppa från 3an, stort det också för en då 7 årig kille... Lite trevande var det ju, fick honom att lära sig att hålla ihop armarna över bröstkorgen eftersom det är lite svårt att hålla armarna rakt ner när man är så liten, första gångerna så slog armarna ut vilket resulterade i högljudda plask och vackert ont i underarmarna...
Men i lördags var det alltså dags, 2 meter till... Han stod och kikade upp på femman när han hoppade från trean, jag frågade honom om han ville hoppa från femman, men "nä, det är för högt" men han släppte inte blicken och lite senare frågade jag honom om han ville gå upp och titta bara vilket han ville. Så vi gick upp, han närmade sig kanten och armarna åkte upp över bröstkorgen, lite som en reflex. Han kikade ner och det syntes på honom att han tyckte att det var högt, något som han också bekräftade med ett tydligt "JA" på frågan jag ställde om det var högt! Sen frågade jag helt sonika om han ville prova och döm om min förvåning när han sa ja! :) Men han ville hoppa efter mig, så jag hoppade ner och satte mig vid kanten, någon hoppade före honom från trean och sen var det hans tur. Han ställde sig vid kanten, med armarna över bröstkorgen och tittade ner. Det fanns ingen som helst glädje i hans blick men samtidigt inte rädsla heller. Han stod en stund och tittade ner, tittade på mig och även sin storebror som stod på andra sidan bassängen. Jag sa ropade till honom att han hoppar bara om han själv vill, han får gå ner om han vill... Han stod så en stund, kikade ner, på mig, på storebror och helt plötsligt så tog han klivet ut och föll ner... STORT! Han kom upp till ytan och den glädje som var i hans ansikte, ja hela hans kropp var lycklig, det går inte att beskriva! Han simmade in till kanten "Pappa, pappa, såg du, jag hoppade! Det var kul, pappa, det var inte farligt, pappa, jag hoppade!!!!!" Det är stort även för mig som pappa att se, så underbart att se, så härligt! Jag ska ju inte sticka under stolen med att jag alltid jobbat för att barnen ska gilla vatten och inte vara rädda, men samtidigt ha respekt, precis som jag själv har. Men att få se detta, när han tar klivet ut från en avsats 5 meter över vattenytan är stort, mycket stort! Tre meter i alla ära, men fem meter är mycket...
Tyvärr var jag ju inte med när Joel hoppade från femman första gången, men han är våghalsig han också och i helgen har han fått till en riktigt bra stil i dykningen från både ettan och trean med kontroll över svikten och ett snyggt hopp. Han är lite väl entusiastisk på trampolinen bara, det gick över styr ett par gånger och han tappade kotnrollen, men han är inte rädd och han blir duktigare för varje gång! Även om det kostar lite smärta :)
Det är med stolthet jag ser mina 2 älskade pojkar hålla på i vattnet, det dyks, hoppas och leks ihärdigt med nöje och de är precis som mig minst lika mycket under vattnet som över och jag tycker det är så fantastiskt att se!
Att se att barnen har anammat samma intresse och glädje för detta med vatten som jag har är en underbar känsla och får mig att vara stolt över mina pojkar, än mer än jag redan är! :)
Vatten är något som alla barn borde vara glada i och jag uppmanar alla föräldrar att gå så ofta som möjligt till simhallen, lär dom simma och känna sig bekväma i vattnet för det finns så mycket därutesom är förknippat med vatten och jag kan säga att jag utan tvivel vågar låta mina barn ge sig ut på vilket vattenäventyr som helst för att jag vet att dom kan simma, respektera vattnet och hantera vatten och det är oerhört viktigt!
Det känns dock beklämmande att se att så många skolor ratar simningen nuförtiden, det ska enligt mitt tycke vara obligatoriskt att lära sig simma tidigt i skolan och det ska också enligt mitt tycke vara gratis för barn i skolålder att besöka simhallar så att det får chans att lära sig vara i vatten så mycket som möjligt utan att det ska vara en pengafråga. För mig är det egentligen idioti att inte inse att ett drunknat barn kostar så mycket mer i lidande och sorg än vad en avgift till simhallen eller en inställd simlektion på skolan nånsin kan motsvara...
Tjipp!
I lördags när jag och grabbarna var på badhuset i Arvika så gjorde Jeppe något storartat! Han hoppade från 5an! Det är 5 meter över vattenytan, stort för en åttaåring!
Han började ju nån gång i våras att hoppa från 3an, stort det också för en då 7 årig kille... Lite trevande var det ju, fick honom att lära sig att hålla ihop armarna över bröstkorgen eftersom det är lite svårt att hålla armarna rakt ner när man är så liten, första gångerna så slog armarna ut vilket resulterade i högljudda plask och vackert ont i underarmarna...
Men i lördags var det alltså dags, 2 meter till... Han stod och kikade upp på femman när han hoppade från trean, jag frågade honom om han ville hoppa från femman, men "nä, det är för högt" men han släppte inte blicken och lite senare frågade jag honom om han ville gå upp och titta bara vilket han ville. Så vi gick upp, han närmade sig kanten och armarna åkte upp över bröstkorgen, lite som en reflex. Han kikade ner och det syntes på honom att han tyckte att det var högt, något som han också bekräftade med ett tydligt "JA" på frågan jag ställde om det var högt! Sen frågade jag helt sonika om han ville prova och döm om min förvåning när han sa ja! :) Men han ville hoppa efter mig, så jag hoppade ner och satte mig vid kanten, någon hoppade före honom från trean och sen var det hans tur. Han ställde sig vid kanten, med armarna över bröstkorgen och tittade ner. Det fanns ingen som helst glädje i hans blick men samtidigt inte rädsla heller. Han stod en stund och tittade ner, tittade på mig och även sin storebror som stod på andra sidan bassängen. Jag sa ropade till honom att han hoppar bara om han själv vill, han får gå ner om han vill... Han stod så en stund, kikade ner, på mig, på storebror och helt plötsligt så tog han klivet ut och föll ner... STORT! Han kom upp till ytan och den glädje som var i hans ansikte, ja hela hans kropp var lycklig, det går inte att beskriva! Han simmade in till kanten "Pappa, pappa, såg du, jag hoppade! Det var kul, pappa, det var inte farligt, pappa, jag hoppade!!!!!" Det är stort även för mig som pappa att se, så underbart att se, så härligt! Jag ska ju inte sticka under stolen med att jag alltid jobbat för att barnen ska gilla vatten och inte vara rädda, men samtidigt ha respekt, precis som jag själv har. Men att få se detta, när han tar klivet ut från en avsats 5 meter över vattenytan är stort, mycket stort! Tre meter i alla ära, men fem meter är mycket...
Tyvärr var jag ju inte med när Joel hoppade från femman första gången, men han är våghalsig han också och i helgen har han fått till en riktigt bra stil i dykningen från både ettan och trean med kontroll över svikten och ett snyggt hopp. Han är lite väl entusiastisk på trampolinen bara, det gick över styr ett par gånger och han tappade kotnrollen, men han är inte rädd och han blir duktigare för varje gång! Även om det kostar lite smärta :)
Det är med stolthet jag ser mina 2 älskade pojkar hålla på i vattnet, det dyks, hoppas och leks ihärdigt med nöje och de är precis som mig minst lika mycket under vattnet som över och jag tycker det är så fantastiskt att se!
Att se att barnen har anammat samma intresse och glädje för detta med vatten som jag har är en underbar känsla och får mig att vara stolt över mina pojkar, än mer än jag redan är! :)
Vatten är något som alla barn borde vara glada i och jag uppmanar alla föräldrar att gå så ofta som möjligt till simhallen, lär dom simma och känna sig bekväma i vattnet för det finns så mycket därutesom är förknippat med vatten och jag kan säga att jag utan tvivel vågar låta mina barn ge sig ut på vilket vattenäventyr som helst för att jag vet att dom kan simma, respektera vattnet och hantera vatten och det är oerhört viktigt!
Det känns dock beklämmande att se att så många skolor ratar simningen nuförtiden, det ska enligt mitt tycke vara obligatoriskt att lära sig simma tidigt i skolan och det ska också enligt mitt tycke vara gratis för barn i skolålder att besöka simhallar så att det får chans att lära sig vara i vatten så mycket som möjligt utan att det ska vara en pengafråga. För mig är det egentligen idioti att inte inse att ett drunknat barn kostar så mycket mer i lidande och sorg än vad en avgift till simhallen eller en inställd simlektion på skolan nånsin kan motsvara...
Tjipp!
Snacka om värdelös blogg!
Verkar ju inte vara någon som bor här längre, har man en blogg ska man väl skriva åtminstonde ibland?
HAHAHA
(ps, ingen som behöver oroa sig för att någon kapat denna blogg, det är den värdige ägaren som kastar lite skit på sig själv bara ;)
HAHAHA
(ps, ingen som behöver oroa sig för att någon kapat denna blogg, det är den värdige ägaren som kastar lite skit på sig själv bara ;)
