Livet är som en tärning...
alla vill ha sex...
Detta hävde min 11 årige son ur sig i helgen, bara sådär, helt apropå ingenting. Vill inte ens spekulera i vart han fått det ifrån! Det ligger väl i och för sig en viss poäng i det han säger, ur ett rent reproduktivt synsätt så att säga.
Men han är ju min son trots allt så...
Fast tilläggas ska väl att jag såg inte helt blint på vad han sa, han fick en liten, väldigt liten, tillrättelse, han är ju trots allt min son på 11 bast... Fast jag log för mig själv :)
Har varit oerhört skönt att ha barnen här, vi har gjort massor av saker HELA tiden, som man måste när man är en på sätt och vis frånvarande förälder, eller hur?
Svaret är ju nej, man måste inte hitta på saker hela tiden, det viktigaste är att vi får vara tillsammans. Vi han dock med att besöka Eriksdalsbadet (ja, jag hade självklart minst lika roligt som barnen :), spendera många timmar på Tekniska museet, se Cino4 rymdfilmen som faktiskt var riktigt häftigt med rörliga stolar, rök, dofter och 3D. Hyra film och gotta oss i tacos framför teven :) Ett besök till farsgubben han vi med också. Men annars så har vi umgåtts, varit med varandra och det har varit så jäkla underbart!
Fast sen skulle de ju hem, blev en tur till Arvika med dom på söndagen, lämnade dom och vände direkt tillbaka igen, 77 mil plöjde jag, på kanske inte fullt så många timmar som lagen anser... Och sen kom man hem, till tystnaden och tomheten. Det är, för att vara ärlig, riktigt jävla jobbigt!
Jag är ju van att vara själv, för van kanske man kan tycka. Men när barnen har varit här, oavsett hur länge så blir det så gruvligt tomt när de åker. Visst det går över efter ett par dagar och man kommer tillbaka i samma lunk igen, saknaden kvarstår men tomheten dröjer sig undan, till nästa gång...
Ta hand om er därute! Ni är bäst, glöm inte det!
Kram
Detta hävde min 11 årige son ur sig i helgen, bara sådär, helt apropå ingenting. Vill inte ens spekulera i vart han fått det ifrån! Det ligger väl i och för sig en viss poäng i det han säger, ur ett rent reproduktivt synsätt så att säga.
Men han är ju min son trots allt så...
Fast tilläggas ska väl att jag såg inte helt blint på vad han sa, han fick en liten, väldigt liten, tillrättelse, han är ju trots allt min son på 11 bast... Fast jag log för mig själv :)
Har varit oerhört skönt att ha barnen här, vi har gjort massor av saker HELA tiden, som man måste när man är en på sätt och vis frånvarande förälder, eller hur?
Svaret är ju nej, man måste inte hitta på saker hela tiden, det viktigaste är att vi får vara tillsammans. Vi han dock med att besöka Eriksdalsbadet (ja, jag hade självklart minst lika roligt som barnen :), spendera många timmar på Tekniska museet, se Cino4 rymdfilmen som faktiskt var riktigt häftigt med rörliga stolar, rök, dofter och 3D. Hyra film och gotta oss i tacos framför teven :) Ett besök till farsgubben han vi med också. Men annars så har vi umgåtts, varit med varandra och det har varit så jäkla underbart!
Fast sen skulle de ju hem, blev en tur till Arvika med dom på söndagen, lämnade dom och vände direkt tillbaka igen, 77 mil plöjde jag, på kanske inte fullt så många timmar som lagen anser... Och sen kom man hem, till tystnaden och tomheten. Det är, för att vara ärlig, riktigt jävla jobbigt!
Jag är ju van att vara själv, för van kanske man kan tycka. Men när barnen har varit här, oavsett hur länge så blir det så gruvligt tomt när de åker. Visst det går över efter ett par dagar och man kommer tillbaka i samma lunk igen, saknaden kvarstår men tomheten dröjer sig undan, till nästa gång...
Ta hand om er därute! Ni är bäst, glöm inte det!
Kram
Kommentarer
Trackback
