Är du sjuk? Ring Annika...
Jag var ju knappast ensam om att få stora skälvan för några veckor sen när Smittskyddsinstitutet skickade ut sin uppmaning att medverka i den stora influensaövervakningen. Jag har förstått att 14000 stockholmare, ung som gammal har blivit utlottade.
Här måste man ju ställa sig en konkret fråga, hur många män/kvinnor/pojkar/flickor fick det onda ögat när dom kom hem och den andre partnern viftade med kuvertet i hallen? Alltså, rent ärligt? Vi har den senaste sommaren blivit översköljda med information om att vi får mer herpes och andra sexuellt överförbara sjukdom än tidigare, fler och fler lever loppan, men loppor som resultat. Och vad händer sen? Jo man blir kontaktad, för att man har varit med någon. Man får ett brev hem i brevlådan. 14000 stockholmare fick brev från Smittskyddsinstitutet, som iaf jag kopplar ihop med smittsamma sjukdomar, hur lyckat var det egentligen från Smittskyddsinstitutets sida?
Jag bor ensam och till och med jag började fundera, vart jag varit, med vem jag varit (som iofs är jäkligt lätträknat) och vad jag kunnat få...
Nu har jag iallfall fått en påminnelse och inte helt överraskande så är ju SCB, Statistiska Centralbyrån, inblandad i undersökningen. Men jag har faktiskt anmält mig redan, ja inte direkt då som det kanske stod i brevet, men för några dagar sen så anmälde jag mig faktiskt.
Det som jag reagerar på i brevet, och faktiskt högljutt skrattade åt när jag läste det (ja, min humor är väl inte den bästa) men det var "... och hoppas att du kommer ihåg att höra av dig när du blir sjuk. Vänliga hälsningar Annika..."
Stackars Annika! Hon sitter där och väntar på när jag ska höra av mig, antingen via telefon (nej, det är inte hon personligen som sitter där, men för det roligas skull just nu) eller via webben. Jag ser framför mig massor av Annikor som sitter där, i det specialinredda rummet på Karlavägen och bara väntar på att snörvlande, hostande, febriga människor med rinnande ögon skall ringa in och berätta om när dom hostade första gången, när de nös över tjejen bredvid på tunnelbanan eller snöt sig handen innan dom hälsade på den där nya kunden.
Sen kommer vi att få läsa en rapport från SCB och Smittskyddsinstitutet där vi får veta att 12% gärna nyser bland folk, för det är lite spännande. 23% torkar av sig snoret på ledstången i bussen, eller sittdynan i bussen för att djävlas med den som smittat dom. Att hela 58 % av alla faktiskt inte fick influensan, men att 9% av dom var ensamma singlar som inte hade någon i närheten att prata med när dom blev sjuka. Sen kommer vi inte få veta att Annika faktiskt gifte sig tillslut med snubben som ringde in för 43 gången och sjukanmälde sig... Annika var ju också singel likväl som honom, och båda hade dom fått vaccin så de kan leva lyckliga i alla sina dar!
Jag vet att Statistiska Centralbyråns största dilemma är att de inte har någon förståelse hos oss vanliga dödliga, att man vill bli folkligt och att folk ska förstå deras arbete. Nu har de definitivt gjort ett steg i rätt riktning! För när jag blir sjuk då ringer jag Annika =)
Sköt om er därute, och tänk på era grannar på pendeltåget, ingen vill bli hostad i nacken...
Här måste man ju ställa sig en konkret fråga, hur många män/kvinnor/pojkar/flickor fick det onda ögat när dom kom hem och den andre partnern viftade med kuvertet i hallen? Alltså, rent ärligt? Vi har den senaste sommaren blivit översköljda med information om att vi får mer herpes och andra sexuellt överförbara sjukdom än tidigare, fler och fler lever loppan, men loppor som resultat. Och vad händer sen? Jo man blir kontaktad, för att man har varit med någon. Man får ett brev hem i brevlådan. 14000 stockholmare fick brev från Smittskyddsinstitutet, som iaf jag kopplar ihop med smittsamma sjukdomar, hur lyckat var det egentligen från Smittskyddsinstitutets sida?
Jag bor ensam och till och med jag började fundera, vart jag varit, med vem jag varit (som iofs är jäkligt lätträknat) och vad jag kunnat få...
Nu har jag iallfall fått en påminnelse och inte helt överraskande så är ju SCB, Statistiska Centralbyrån, inblandad i undersökningen. Men jag har faktiskt anmält mig redan, ja inte direkt då som det kanske stod i brevet, men för några dagar sen så anmälde jag mig faktiskt.
Det som jag reagerar på i brevet, och faktiskt högljutt skrattade åt när jag läste det (ja, min humor är väl inte den bästa) men det var "... och hoppas att du kommer ihåg att höra av dig när du blir sjuk. Vänliga hälsningar Annika..."
Stackars Annika! Hon sitter där och väntar på när jag ska höra av mig, antingen via telefon (nej, det är inte hon personligen som sitter där, men för det roligas skull just nu) eller via webben. Jag ser framför mig massor av Annikor som sitter där, i det specialinredda rummet på Karlavägen och bara väntar på att snörvlande, hostande, febriga människor med rinnande ögon skall ringa in och berätta om när dom hostade första gången, när de nös över tjejen bredvid på tunnelbanan eller snöt sig handen innan dom hälsade på den där nya kunden.
Sen kommer vi att få läsa en rapport från SCB och Smittskyddsinstitutet där vi får veta att 12% gärna nyser bland folk, för det är lite spännande. 23% torkar av sig snoret på ledstången i bussen, eller sittdynan i bussen för att djävlas med den som smittat dom. Att hela 58 % av alla faktiskt inte fick influensan, men att 9% av dom var ensamma singlar som inte hade någon i närheten att prata med när dom blev sjuka. Sen kommer vi inte få veta att Annika faktiskt gifte sig tillslut med snubben som ringde in för 43 gången och sjukanmälde sig... Annika var ju också singel likväl som honom, och båda hade dom fått vaccin så de kan leva lyckliga i alla sina dar!
Jag vet att Statistiska Centralbyråns största dilemma är att de inte har någon förståelse hos oss vanliga dödliga, att man vill bli folkligt och att folk ska förstå deras arbete. Nu har de definitivt gjort ett steg i rätt riktning! För när jag blir sjuk då ringer jag Annika =)
Sköt om er därute, och tänk på era grannar på pendeltåget, ingen vill bli hostad i nacken...
Kommentarer
Trackback
