StockholmsLudde

nånstans...

Fast det är det väl alltid, varje liv är väl det om man tänker efter, oavsett vem det är och hur den personen är och oavsett om den personen inte tror att dens liv är påväg nånstans...

Djupa tankar har det funnits en del på sistonde, men jag har insett att det är ingen fara med det, det är tillåtet för jag mår fortfarande bra :) och (kanske viktigaste av allt) oavsett de djupa tankarna så mår jag fortsatt bra!

Jag har tänkt på mitt liv en del och dom som känner mig säger troligen, "WOW" han tänker, det har han inte alls gjort för mycket de senaste åren... Och jag har väl kanske fått den hinten lite, även av människor som inte har känt mig så mycket och framförallt inte så länge och det kanske "tar" lite mer än när det kommer från människor som känt mig i många år och som det blir mer som "tjat" när det kommer ifrån. Absolut inget ont om dom gamla vännerna som drar upp saker o ting igen, det är bara nyttigt! Men när folk som man inte känt så länge får den uppfattningen så "tar" det väl kanske lite mer.

Fast det är svårt att ändra på sig, oerhört svårt faktiskt, även om det är bra att göra det när det gäller vissa saker. Jag har ändrat på mig när det gäller vissa saker de senaste åren, inte allt till det bättre men nånstans är det väl mitt sätt att sätta perspektiv på saker i livet, att ändra på det som har varit, som inte alltid kanske varit bra. När jag tänker tillbaka så inser jag nog som många att mycket kunde ha gjorts annorlunda, men samtidigt är ju frågan vart hade jag varit idag om jag gjort saker o ting annorlunda, hade jag verkligen velat vara nån annanstans än där jag är idag? Visst, jag hade velat ta dom där numrena på lottoraden för några år sen som gav 120 miljoner kronor, eller tagit det där jobbet som innebar både bil och mer pengar, men vart hade jag varit som person då? Hade jag träffat dom människorna jag träffat på sistonde? Hade jag fått tillbringa dom där trevliga kvällarna i Väsby då? Hade jag fått lära känna dom där partyprissarna som slår klackarna i taket varje gång vi är ute och har skitkul? Det kanske jag hade, eller kanske inte. Att tänka så går nog inte, även om jag ofta gjort det...

Nej, lite mera "kör" som hon sa är nog bra i livet, men att ta sig dig är en resa det också och jag tror jag kommer tid, i sinom tid, när jag är redo för det. Fast frågan är ju då, vad missar jag på vägen? < Dubbelmoral, jag vet men så är det :)

Nej, det är dags att krypa ner i bagglådan nu, hoppas att hostan verkligen är på väg bort och se framåt, det är jul snart och jag kommer om mindre än en vecka att krama det jag älskar mest här i världen, mina barn :)

Natti!