Vardagsrumsbordet har gränser...
Idag blir det middag hos farsan, sen blir det Globen och Monster Jam. Vrålande motorer och stark doft av bensin, underligt egentligen hur kul det kan vara egentligen, men jag måste erkänna, det är kul faktiskt. Det är väl inget jag är direkt intresserad av och till exempel följer på teve, men när det är live så är det kul att se dessa monsterbilar dundra omkring!
Nä, nu ska jag passa på att dra lite i lövräfsan, det finns ju ett par "fördelar" med detta väder och det är ju att man måste ta hand om den lilla trädgården lite, det blir sista rycket förhoppningsiv mot löven...
Ta hand om er i höstmörkret!
En lycklig singel!
Stockholm visar sig verkligen från en underbar sida en dag som den här. Solen skiner, stan är full av liv och det är människor överallt som njuter av höstens vackra buffé. Löven ligger i små högar och drivor här och där, färgerna är som plockade ur en färgpalett och vattnet runt djurgården blev som en stor solspegel.
Man säger ju att våren är kärlekens tid, men att se par gå omkring hand i hand och njuta av de sista solstrålarna för året, lätt påbylsade med vantar och halsdukar, sitta ihopkurade längs strandkanten, vem kan förneka att det är lika mycket kärlek?
Våren kan liknas med att man hittar någon för att spendera tid med under sommarens blåa himmel, hösten däremot är en sorts bekräftelse på att vi är kvar, och det är vi som kommer att värma varandra i vinterns mörka vrå...
Tro nu bara inte att jag är en bitter singel, för det är jag verkligen inte, visst vill jag också ha någon att krypa ihop med i vinter, under filten i soffan framför en spännande film i mörkret. Men jag är inte bitter för det, jag är en lycklig singel faktiskt, jag är tillfreds med mig själv och går man 1 år tillbaka eller mer så var jag ju inte så lycklig, tvärtom, jag var ju helt nere i brunnen. Men jag har lärt mig massor på vägen och idag är jag lycklig, lycklig singel. Det tror jag man faktiskt får lov att vara, men jag vet också att det är svårt att vara en lycklig singel för många och det respekterar jag. Men när man har gjort det man ska, lagt det man ska bakom sig utan att glömma det, när man har fått sitta och må pyton ensam tillräcklig länge, när man har hittat botten därnere, då kan det bara bli bättre, och tyvärr är det så (föga tröst jag vet) men den styrkan man får genom att hamna därnere och sedan ta sig upp, kan man lära sig att acceptera den och använda den, då vinner man mycket och kan bli en lycklig singel.
Så till alla singlar därute, ha en underbar höst och kom ihåg, den blir precis vad ni gör den till!
Se på bilderna från idag och känn solen...
Är du sjuk? Ring Annika...
Här måste man ju ställa sig en konkret fråga, hur många män/kvinnor/pojkar/flickor fick det onda ögat när dom kom hem och den andre partnern viftade med kuvertet i hallen? Alltså, rent ärligt? Vi har den senaste sommaren blivit översköljda med information om att vi får mer herpes och andra sexuellt överförbara sjukdom än tidigare, fler och fler lever loppan, men loppor som resultat. Och vad händer sen? Jo man blir kontaktad, för att man har varit med någon. Man får ett brev hem i brevlådan. 14000 stockholmare fick brev från Smittskyddsinstitutet, som iaf jag kopplar ihop med smittsamma sjukdomar, hur lyckat var det egentligen från Smittskyddsinstitutets sida?
Jag bor ensam och till och med jag började fundera, vart jag varit, med vem jag varit (som iofs är jäkligt lätträknat) och vad jag kunnat få...
Nu har jag iallfall fått en påminnelse och inte helt överraskande så är ju SCB, Statistiska Centralbyrån, inblandad i undersökningen. Men jag har faktiskt anmält mig redan, ja inte direkt då som det kanske stod i brevet, men för några dagar sen så anmälde jag mig faktiskt.
Det som jag reagerar på i brevet, och faktiskt högljutt skrattade åt när jag läste det (ja, min humor är väl inte den bästa) men det var "... och hoppas att du kommer ihåg att höra av dig när du blir sjuk. Vänliga hälsningar Annika..."
Stackars Annika! Hon sitter där och väntar på när jag ska höra av mig, antingen via telefon (nej, det är inte hon personligen som sitter där, men för det roligas skull just nu) eller via webben. Jag ser framför mig massor av Annikor som sitter där, i det specialinredda rummet på Karlavägen och bara väntar på att snörvlande, hostande, febriga människor med rinnande ögon skall ringa in och berätta om när dom hostade första gången, när de nös över tjejen bredvid på tunnelbanan eller snöt sig handen innan dom hälsade på den där nya kunden.
Sen kommer vi att få läsa en rapport från SCB och Smittskyddsinstitutet där vi får veta att 12% gärna nyser bland folk, för det är lite spännande. 23% torkar av sig snoret på ledstången i bussen, eller sittdynan i bussen för att djävlas med den som smittat dom. Att hela 58 % av alla faktiskt inte fick influensan, men att 9% av dom var ensamma singlar som inte hade någon i närheten att prata med när dom blev sjuka. Sen kommer vi inte få veta att Annika faktiskt gifte sig tillslut med snubben som ringde in för 43 gången och sjukanmälde sig... Annika var ju också singel likväl som honom, och båda hade dom fått vaccin så de kan leva lyckliga i alla sina dar!
Jag vet att Statistiska Centralbyråns största dilemma är att de inte har någon förståelse hos oss vanliga dödliga, att man vill bli folkligt och att folk ska förstå deras arbete. Nu har de definitivt gjort ett steg i rätt riktning! För när jag blir sjuk då ringer jag Annika =)
Sköt om er därute, och tänk på era grannar på pendeltåget, ingen vill bli hostad i nacken...
Hösten är tung, mörk och blöt. Små ord lyser upp...
Idag har jag äntligen fått tummen ur!
Tomatplanterna är lagda på komposten, visserligen fanns det lite tomater kvar, men som sagt, kvalitén va ju diskutabel! Räffsat löv, nästan allt, det började ju trots allt spöregna tillslut så då gav jag upp. De blommor som behövde flyttas in i förrådet för vintern är inflyttade också.
Tvättat, städat inne, handlat... Gjort en kalops...
Så kvällen bad är väl förtjänat!
Har varit en tur i skogskyrkogården också, tiden går för fort! det är idag 7 år sen som mormor gick bort. Fortfarande känns det som inte allt för längesen som jag och dåvarande sambon satt där i mormors sovrum, den där oktoberkvällen. Hon va så fridfull, så lugn. Jag saknar mormor oerhört mycket, hon betydde mycket för mig och jag har henne att tacka för mycket. Men livet måste gå vidare. Vi mister alla någon förr eller senare så kom ihåg att vara rädd om dom ni älskar och håller av, glöm inte heller att tala om för dom vad dom betyder. Små lätta ord som "tack för att du finns" eller ett kort sms ibland med orden "tänker på dig" betyder mer än du tror. En kram är också ett enkelt men varmt sätt att säga till någon att du tycker om dom.
Om vi alla skickar ett sms, eller ger någon en kram varje dag så vet vi att vi gjort någon lite gladare i mörkret och hösten kanske blir lite lättare.
Ta väl hand om er därute i höstmörkret
