StockholmsLudde

Det har varit lite rörigt ett tag och tyvärr har ju bloggen blivit lidande, men jag har svårt att tro att den blir så ledsen, den är nog van vid det här laget :)

Allt är bra, men som sagt rörigt på jobbet. Januari är ju tillsammans med December en månad som är hektiskt i min bransch och denna januari har ju inte varit något undantag från den regeln, nästan tvärtom! Mycket uppstarter och projekt och antalet arbetsdagar den här månaden är rätt så hög. Fast igår var jag ledig, för första gången på 13 dagar! Och hur spenderade man den? Jo man somnade på morgonkvisten och vaknade sisådär 3-4 timmar senare, totalt meningslöst! Jag hade visserligen satt klockan på ringning så att jag skulle hinna vakna innan bolaget stängde (låter nog minst lika illa som det är :) Men det var ju inte klockan jag vaknade av, utan av mig själv. Oerhört irriterande!

Har faktiskt tröttnat på detta att vakna på helgerna, långt innan man behöver. Det är så fruktansvärt idiotiskt så det liknar ingenting! Visst ibland vaknar man för att man måste uppsöka porslinssaken, men de gånger man vaknar utan anledning? 3-4 timmar efter man har lagt sig? Finns ingen mening med denna egenhet alls.

Men efter att ha besökt bolaget igår så insåg jag att det fanns i stort sett 2 möjligheter. Antingen göra det som känns skönast, sätta sig i soffan och slå på teven eller vara kreativ. Och jag valde kreativitet! :) Nästan otroligt gjort =) Men jag fick mycket gjort igår faktiskt, större rengöring av akvariet, städa lyan, diska, tvätta, dammsuga o sånt. Men sen när jag bänkade mig i soffan för att vila lite så slog kroppen till och blev slö, oerhört slö, så det blev inte så mycket gjort efter det! Inte ens middag, gick lika bra med en påse ostbågar :) Fast jag är inte ledsen för det, var ju ute i fredags! =)

Snart kommer J förbi och vi ska åka till något lämpligt ställe och handla lite. En av problemen med att inte ha bil är att man samlar på sig diverse saker, såsom pantburkar och flaskor och glas, vinflaskor, ölflaskor mm som inte går att panta. Sen är det ju en bit ner till centrum och att sätta mig på bussen med pantburkar eller glasflaskor för kross, det är något jag bara inte gör. Kalla mig töntig, men jag har mina gränser faktiskt :)

Jo, jobbet är rörigt, privatlivet är det inte. Men det är dock märkligt just nu, mycket märkligt. Men inte märkligt på ett otrevligt sätt, tvärtom. Men det verkar gå ihop med en viss märklig person, nämligen mig själv =)

Ta¨t lugnt på alla ishala gator!

http://bloggkartan.se/registrera/21455/skogaas

(Skrivet offline på ett försenat pendeltåg 1854)

Ja, jag tycker det är lite IGEN faktiskt, skönt nu när helgerna är över faktiskt, det blir ju så hackat när det är helger stup i kvarten. En sak om man kan vara ledig i ett svep över alla helger, men när man har varit inne och jobbat lite då och då under ledigheten så blir det inte bra, jobba ena dagen, ledig nästa, jobba ett par dagar o sen ledigt igen. Vill ha kontinuitet, normalitet. Det kan tyckas tråkigt, men jag fungerar nog bäst när det är normalitet i veckorna. Jobba mån-fre sen ledig osv. Tråkigt, jo det kan väl tyckas av många men ändå.

Men nu ska vi inte klaga :) Det är ju helg, vanlig helg!

På tal om mitt förra inlägg, Alzheimers light, det fortsätter! Har av någon anledning lagt kortet på vardagsrumsbordet (hoppas jag) märkte jag idag när jag och kollegan skulle betala lunchen på Alanya i märsta (återigen ett tips på matställe, deras lammspett med bulgur är smaskens!), men tur är ju när man har snälla kollegor som betalar :) Så den där middagen istan som inte blev av igår hade jag tänkt bli av ikväll, men jag får alltså åka hem först och hämta kortet, suck, man bor ju inte precis mitt i stan! Fast det är inte så farligt, man är ju van pendlare :P

Så när jag har kommit hem blir det att vända direkt, tillbaka till stan och Broder Tuck. Det var länge sen, inte sen i sensomras faktiskt om jag inte minns helt fel. Ska bli gott med lite mat, lite god öl och sen slippa disken :P! Kanske får sällskap också!

Hoppsan, framme i skogås!

(Skrivet offline på pendeln 0847)

Idag kom man ut i 2,5 plusgrader i full vintermundering, inte speciellt smart, men vi har ju vant oss vid -10 den senaste tiden och det vill jag hellre ha än plusgrader. Jag gillar ju vintern och det är defacto vinter just nu, inte vår, inte höst.

Sen ska det väl sägas att det är en vacker morgon, en ljusblå himmel täcker hela stockholmsområdet och det är inte fel att sitta och titta ut genom fönstret på pendeln och drömma lite så här på morgonkvisten!

Läste faktiskt en intressant artikel i Metro alldeles nyss, på SL's sida av alla sidor! Där stod det om pendlare, någon undersökning/forskning som hade gjorts (läste inte så noga direkt märker jag), det intressanta var vad en av de intervjuade svarade "Pendling är varken roligt eller jobbigt" och det kan jag faktiskt hålla med om, även då kommentaren att "när det blir stopp osv är det förståss inte roligt". Så är det nog om jag tänker efter, jag har ju hållt på nu i över 3 år att pendla från Skogås till Märsta, en nätt resa på 1 timme och 40 minuter enkel resa, det är varken roligt eller jobbigt när det fungerar. På mornarna läser jag oftast eller tittar ut genom fönstret och virrar bort i tankarna, hemvägen är det ofta jobb som gäller eller läsa. Man hinner fundera mycket, läsa en hel del och ibland även hinna en hel del jobb. Man sitter ju ifred, oftast iaf, och då är det enkelt att skärma av sig och vara sin egen.

Sen finns det ju självklart en baksida i det hela och det är tiden jag förlorar när jag reser, går jag från jobbet kvart över 5 en kväll så är jag ju inte hemma förräns 5 i 7 och då är ju halva kvällen gången och det är ju just den delen som jag är så fruktansvärt trött på.

Men sen finns det ju orsaker till att jag sitter här, det är självklart mitt arbete, jag trivs till största del med det jag gör, det är fortfarande utvecklande och lärande. Men framförallt, det är kollegorna, det är dom som gör det så enkelt att sätta sig i 1 timme och 40 minuter på tåg och buss för att komma hit. Så är det, inget krångligare...

Och på tal om det så glider vi in på Märsta station just nu, i tid skall tillläggas, inget spring till bussen idag eller åka taxi :)

Njut av det vackra vädret idag och krama en kollega, det är dom värda!

Nej, ingen sån test, lite svårt eftersom mitt liv just nu är lite fattigt på orsaken :P

Alzheimers test alltså, det är det jag pratar om denna gången.

Man kan ju undra faktiskt! Igår när jag kom hem så hade jag som plan att göra en god korv stroganoff. Det låg en snutt falukorv i kylen, bryna lite lök, i med lite krossade tomater, en skvätt creme fraiche lite kryddor, ett par teskedssmuttar samal oelek och så ris till det hela. Mycket gott!

Allt gick jättebra.

Stroganoffen tog fart, började smaka riktigt bra, lite spicey, gott!

Risvattnet var på väg att koka och jag öppnade en kall öl.

So far so good.

Och helt plötsligt så står jag där, och rör, i kastrullen, där makaronerna håller på att koka!

Makaroner?

Makaroner till stroganoff?

Jo, det finns tydligen människor som gillar makaroner till stroganoff hörde jag på jobbet idag, men jag skulle ju koka ris? Jag har ris hemma, men jag kokade makaroner? Vart tog riset vägen? (Ja, det står kvar i skåpet tydligen)

För ett tag sen, tror det var i december, i början, eller nångång (helt ointressant när egentligen) så åkte jag från jobbet och var hungrig, blev sugen på att kliva av i Karlberg och smita upp på Birkastan och ta en pasta. Pizzeria Birkastan kan jag varmt rekomendera, deras pizzor är ljuvliga och deras pasta är smaskens (Favoriten är husets pasta, med fläskfile, gräddsås med smak av dragon och sedan ett täcke med parmesan). Japp, så blev det, jag satte mig på pendeln, tog upp datorn och jobbade lite, fann ingen inspiration där utan slog igen den och började tänka på mat istället, och lite annat.

Och sen?

Ja, helt plötsligt så har jag bytt tåg och ankommer till Årstaberg.

Inte klivit av i Karlberg alltså, utan på Centralen, och bytt pendeltåg och fortsatt hemåt.

Utan att äta på Birkastan.

Så, gör testet ont?

Man undrar ju hur man ska bli när man blir gammal :(

Kommer vad min kära mormor sa en gång "Jag är gammal, jag FÅR vara glömsk, men du, du är ung och mer glömsk än jag!"

Det är ju sant, jag är nog lite sån, glömsk, tankspridd ibland... Alzeimers Light sa en vän till mig en gång och det stämmer nog, det verkar finnas :)

Så, om det finns någon vänlig skäl därute, singel (kravet är att du är tjej förståss) som tycker det vore trevligt att ta hand om en tankspridd 30 plus, plussare som riskerar att glömma bort vad du heter inom kort, hör av dig, vi kan säkert hitta någon bra överrenskommelse! Ett annat krav är ju förståss att du gillar att bli bjuden på mat hemma hos mig, jag gillar ju att laga mat, men räkna med att det kan bli lite udda rätter ibland! ;)

Tjipp på er därute! Krama om varandra i kylan och glöm inte bort att lite snö i nacken tillhör vintern!

Ja, så va det nu dags igen, att skriva något helt annat igen. Det tog några månader sist, skrev fel lite här och var, sen lärde man sig det, det blev liksom flytande tillslut. Visst blev det fel ibland även mot slutet, men då handlade det ju oftast om ren och skär förvirring, ni vet, det där läget när alla hästar rymmer samtidigt :) Men nu är det som sagt dags igen, vi ska skriva 2008 och inte 2008, eller, nä, 2009 ska det vara, inte 2008 ;)

Det är alltså 2009 nu. Ett år som inleddes på ungefär samma sätt som 2008, ute på Rindö i goda vänners närhet. Det avslutades också på nästan samma sätt, med oxfile, fast i år va det I som stod för tillagandet av den, och lika bra var det med tanke på förra årets resultat av mig! Oxfile som helsteks i ugn måste ha temperaturmätare, helt klart, annars får T mer än vad han begär när han säger att den ska vara blodig! Jag stod för förrätten denna gång, och den blev, efter 2 försök lyckad! Tänk att man levt i runda slängar lite mer än 30 år och kan fortfarande inte inse när den vispade grädden byter tillstånd och blir smör, helt otroligt! Fast, gör om, gör rätt och det blir bra! Ett tips till er som tänker göra samma sak, tänk tilltugg istället, inte halvstora portioner till förrätt, det blir rätt så mycket grädde i pepparrotscremen och det är lite, mycket lite för mycket till förrätt!

Så vad säger 2008 oss så här i efterhand? Att det var bankernas tur att leda världen in i en finanskrasch! Det var IT företagen förra gången, vad blir det nästa gång? Apoteksbranchen? Nä, skämt o sido, jag har inte drabbats speciellt hårt av finanskrisen förutom att man förlorat några kronor på rysslandsfonderna, men jag var ju i gott sällskap så det är inte mycket att gråta över!

Hur såg 2008 ut för mig personligen då?

Och hur kommer 2009 att se ut? Vad ska jag göra i år, vad är mina nyårslöften och mina mål?

Ärligt svar på båda frågorna?

Det såg bra ut 2008 och kommer antagligen att se bra ut 2009 också :)

Jag är inte mycket för att sitta och rekapitulera (stavas det verkligen så) jag är för mycket den där som tar det som det kommer och försöker må bra. Vet att det kanske inte alltid varit så men det har blivit så och det känner jag är bra. Visst finns det mycket man kunnat göra bättre, men det gjordes ju inte, inte mycket att sitta här och irritera sig på nu. Sen kan man ju alltid önska sig en flickvän, vinst på lotto, men jag nöjer mig nog med att önska att mina barn, jag själv, mina vänner och alla andra att få vara hela och friska :)

Fast visst ska jag försöka några saker också 2009, precis som jag gjorde 2008, men det är mina egna önskningar och så länge man inte skryter om att man avlagt massa nyårslöften så blir det lättare att hantera om man inte klarar av dom :)

Jo, förresten, det bjöds på skratt på centralen ikväll när jag var på väg hem från Rindö. En kille på norrgående pendeltågsperrongen gick omkring med någon form av spelare, alltså pluggar i öronen och sjöng. Men inte sjöng som någon som kan sjunga, utan han mer gick omkring och skrek, skrålade, gjorde ljud för sig, fram och tillbaka på perrongen. Killen var välklädd, rena kläder, såg allmänt "schysst" ut förutom då det där underliga sjungandet, men han bjöd på sig och det var många som skrattade ordentligt! Sånt gillar jag! Visst kan kille ha problem och kanske skulle behöva uppsöka hjälp, men ljust då, i kylan där när vi väntade på det försenade tåget till västerhaningen så var det oerhört skönt att få skratta lite!

En långpromenad på Rindö i goda vänners närhet, lite monopol, skratta på centralen och slutligen ett par timmar i soffan med levande ljus. En bra dag som nu tar slut :)

Jo, förresten, varför säger så många att 09 låter så mycket bättre än 08? Jag vet, vet ni?

Tjipp!